Page 16 - Utvandrarna_provlas

Kristina från Duvemåla

Karl Oskar kände redan sin blivande hustru lite grann.
Två år tidigare hade de träffats för första gången.
Det var hos gumman Berta i Idemo.
En höstdag körde han dit med ett lass ved.
Berta gav honom en sup inne i köket som tack.

I köket satt en ung flicka
och arbetade vid spinnrocken.
Hon hade tjockt, ljust hår och milda ögon.
Ansiktet var vackert med fin hy,
och hon hade fräknar på näsan.
De talade inte med varandra.

Men när Karl Oskar skulle gå vände han sig om och sa:
– Jag heter Karl Oskar.

– Jag heter Kristina, svarade hon.

Kristina var bonddotter från Duvemåla.
Hon var sjutton år när de träffades.
Hon såg fullvuxen ut,
men var fortfarande en ung flicka.

Kristina tyckte om att gunga på logen hemma.
Några veckor innan hon träffade Karl Oskar
ramlade hon ur gungan och skadade knäet.

15