Page 32 - Invandrarna_provläs

Men ville hon verkligen åka hem igen?
Åka med skeppet tillbaka?
Nej, aldrig i livet.
Ändå ville tårarna komma.
Hon förstod det inte.

Karl Oskar satte sig ner.
Han torkade bort svett ur pannan med sin skjortärm.
Det var varmt även i skuggan.

– Vi får stiga på en båt och åka på floden i kväll, sa han.

Karl Oskar tänkte på hur de skulle resa vidare,
han planerade för framtiden.
Han ville snabbt hitta en boplats.
Kristina tänkte på resan som varit,
och på det gamla livet i Sverige.
Hon vände bort ansiktet från maken.
Hon ville inte visa tårarna i ögonen.

– Jag tror att Amerika ä ett gott land.
Jag tror inte vi behöver ångra oss.

Kristina satt tyst. Karl Oskar såg på henne.
Något hade gjort henne ledsen, men han ville inte fråga vad.
Han förstod att en fråga skulle göra henne mer ledsen.
Han höll fram påsen med brödet:
– Ät mera, Krestina!

32