Page 31 - Invandrarna_provläs

Midsommar var redan över, tänkte Kristina.
Men de hade inte firat helgen.
De hade varit instängda på skeppet.
Snart skulle det segla tillbaka igen.
Skeppet skulle ta sig fram över det oroliga vattnet,
det skulle komma hem till Sverige igen.

Ordet hemma fick det att värka i hjärtat på Kristina.
Hon tänkte på hur de brukade fira midsommar
i Duvemåla.
Hon såg allt tydligt framför sig:
Far satte björkbuskar utanför husdörren.
Mor satte fram kaffe på bordet,
som de flyttat ut och ställt under den gamla lönnen.

Kristinas systrar hade plockat syrener
och gjort sig fina till logdansen.
Det luktade nyskurat, det luktade syren och björklöv.
Och de var alla samlade runt bordet under trädet.
Så var det alltid hemma vid midsommar.
Kristina visste hur det var hemma,
men hennes familj visste inte hur det var här hos henne.
Ett stort hav skiljde Kristina från hemlandet.
Aldrig mer skulle hon fira midsommar i Duvemåla.

Det var först nu som hon började förstå:
Hon skulle aldrig vara hemma mer.

31