Page 12 - Prov_ligger_Sverige_i_Iran

Men jag fick inte.
Minst sex timmar måste jag stanna
för att djuren skulle hinna bli mätta.
Kom jag hem för tidigt en dag,
slog pappa mig och skickade mig tillbaka till bergen.

Jag hade inget val.
När jag blev ledsen somnade jag ibland,
trots att ormar kunde bita mig.
Vem skulle bry sig om mig, om jag dog, tänkte jag.

Jag vande mig vid att vara ensam
med fåren och getterna.
Någon klocka hade jag inte,
men skuggorna sa ungefär vad klockan var.
Skuggorna talade om
när jag kunde gå hem från bergen.

En dag var det väldigt varmt.
Skuggorna visade att det var ungefär mitt på dagen.
Fåren och getterna sprang till skuggan.
Ett får kom lite efter de andra.
Det skuttade upp på en stor sten.
De andra fåren lät bä bä, liksom för att ropa på det.
Även jag ropade bä bä.
Då hoppade fåret ner,
men ramlade med magen på en vass sten.
Magen sprack upp.
Jag blev så rädd att jag först inte ville närma mig fåret.

Efter ett tag vågade jag gå fram,

10