Page 11 - Prov_ligger_Sverige_i_Iran

Det skadade fåret

Eftersom jag var barn, arbetade jag inte som de vuxna.
Men arbeta måste jag. Jag tog hand om våra getter.
Mamma väckte mig varje morgon klockan sex.
Jag tyckte att det var svårt att stiga upp så tidigt,
mamma försökte väcka mig flera gånger.

Hon var ganska snäll mot mig och slog mig inte så mycket.
Men jag var rädd för pappa. Han slog mig när han blev arg.
Han ställde stora krav på mig.
När getterna sprang ner i majsfältet, hann jag inte alltid med.
Då blev pappa arg på mig.
Han slog mig så många gånger att jag inte kan räkna dem alla.
Jag kunde ha blåmärken över hela kroppen.
I vår by var det vanligt att man slog sina barn. Jag var van.

Vid halv sju på morgonen gick jag upp i bergen
med våra får och getter.
Ofta fick jag inte mer frukost än bröd och vatten.
Uppe i bergen var jag helt ensam.
Gömda där någonstans fanns talibanerna.
Jag kunde höra skjutandet.
Antingen var det talibaner eller polisen som sköt.
Ibland såg jag hur jord kastades upp i luften efter skotten.

I bergen kände jag mig ledsen och ensam.
Jag grät nästan jämt.
Redan efter två timmar ville jag gå hem.

9