Page 5 - Läsombudet_feb15_2017
P. 5
Några av de frivilliga högläsarna i Linköping tillsammans med Kristina Lundwall från stadsbiblioteket
och Cecilia Beltramo från Studieförbundet Vuxenskolan.
ni egentligen om det här?”, så manade de på henne. – Det här är jätteviktigt.
”Fortsätt läs. Du får väl testa vad vi tål!” – Jag får uttrycka mig själv. Jag tycker om att spela
lite teater.
Man tipsar också varandra om olika rutiner
som man har vid läsestunderna. U t över allt detta kan högläsningen även leda
– Jag läste att de som skrattar mycket blir till vänskap. Som den har gjort för Berit och
minst åtta år äldre så jag börjar alltid med minst tre Marianne.
roliga historier, berättar Ulla-Karin. – Jag kände direkt från början att henne vill jag
– Och jag börjar alltid med en liten dikt och att umgås med, säger Berit och tittar på Marianne som
sjunga Idas äldrevisa, ”Du ska inte tro du blir yngre”, nickar för att intyga att hon kände detsamma. Vi
det är min inledning, säger Stina. bytte telefonnummer och började träffas varje vecka
– Jag börjar också ofta med en dikt, säger Anna. Som för att fika och gå promenader, fortsätter hon.
till exempel Tomten av Viktor Rydberg. – Vi gick i tre timmar varje gång men gick inte ner
När jag frågar gruppen vad det betyder för dem att ett enda kilo, skojar Marianne.
vara högläsare svarar de: – Men vi fick prata av oss, och fick både solsken
– Man känner sig behövd. och frisk luft, lägger Berit till.
– Det ger så väldigt mycket tillbaka, så mycket (Efter träffen sätter sig Marianne och Berit ute i
tacksamhet. biblioteket för att prata ihop sig om när de ska träffas
– Jag hoppas att vi sår ett frö så att, om 10 – 15 år, nästa gång. Se bilden på framsidan av tidningen).
någon läser för mig. När träffen för högläsarna är slut och jag ska bege
– Den här gemenskapen är jätteviktig. Att sitta ner mig hemåt gör jag det med värme i hjärtat. Vilket
tillsammans med andra som är engagerade och som härligt gäng! Så mycket värme, glädje, tips och posi-
tycker om böcker, att få prata om böcker. tiv respons som de ger varandra. Och ovanpå det så
– Nya kontakter. får de skratta mycket och hjärtligt tillsammans.
– Det ger gemenskap. Det känns som om jag har fått ett helt gäng nya
– Detta är fantastiskt givande. vänner.
– Jag tycker om att läsa.
Text och foto: Catharina Kåberg
5
