Page 10 - Ladan_provlas

Jag snubblar i trappan på väg upp till min dörr.
Därför ser jag inte föremålet
som står vid tröskeln.
Jag märker det först när jag slår i med stortån.
Smärtan skjuter upp i benet som en elstöt.
Jag sjunker ner på huk.
Andas, svär och biter ihop tänderna.

Det är en låda. Stor som en halv skokartong.
Jag ser att den är gjord av trä,
men ytan är så märkligt mörk och noga slipad.
Några linjer och ådringar syns knappt.
Jag känner att jag behöver röra vid den
för att få veta att den är verklig.
Jag sträcker mig, ska just greppa tag,
när en iskall pust blåser över mig.

Huden knottrar sig på hela kroppen.
Alla små hårstrån ställer sig upp.

8