Page 15 - 9789170535147

Och vi har ingen mottagning,
så pappa kan inte höra av sig och berätta.
Det behöver absolut inte ha hänt något hemskt.
Ändå kryper oron runt i magen som en orm.

Tyra tittar ner i bordet. Hon har hittat
ett kvarglömt riskorn från middagen.
Hon rullar det fram och tillbaka
tills det är alldeles grått.

– Om pappa har kört av vägen … mumlar hon.
– I så fall är han på sjukhuset nu, säger Laban.
Och där tar de hand om honom. Allt blir okej.
– Men sluta låtsas som om jag är två år! säger Tyra.
Jag kan faktiskt tänka själv.
– Förlåt, säger Laban.
– Tänk om bilen ligger upp och ner i diket
och pappa har svimmat, säger Tyra.
Bilen blir helt översnöad,
och ingen hittar den förrän det är för sent.
Och han fryser ihjäl.
Det sista viskar hon.

Jag ryser. Tyra är till och med värre än jag
på att hitta på otäcka saker.
Jag tänker på det jag såg genom fönstret:
att pappa inte hade någon jacka med sig.
Det vet inte Laban och Tyra.

14