Page 14 - Bara_dra_provläs

Hennes ögon smalnar.
Han har träffat henne en gång förut.
På Jokkmokks marknad i februari.

Han var full då. Hon också.
Då hade de båda koltar på sig.
Hennes hår var långt och lent.
De hade kysst varandra.
Mitt på dansgolvet.
De hade fortsatt att kyssa varandra i en lägenhet.
I en säng också.

Han hade aldrig mått så bra som då.
Han hade sett henne och vågat gå fram.
Han hade vågat kyssa henne.
Nu sitter de i hans bil.
Och nu är det sommar.

Han har inte glömt hennes namn.
Han har inte glömt något alls av henne.
Sanningen är att han tänkt på henne ofta.
Men inte vågade han hoppas på mer.
Han hade ju bara lämnat lägenheten tidigt på morgonen.
Snubblat fram i snön och huttrat i kylan.
– Minna-Linna, säger Johannes.
Du heter Minna-Linna.

12