Page 25 - Invandrarna_provläs

Kristina låg utsträckt i gräset och vilade.
Hon var mycket trött efter sin sjukdom,
matt och svag i hela kroppen.
Hon önskade att hon kunde få ligga så här länge,
alldeles stilla, utan att behöva röra ett finger.
Men hon visste att hon snart måste stiga upp.
Det var bråttom att åka vidare.

I närheten av Kristina vilade en annan kvinna:
Fina-Kajsa från Öland.
Hon var gammal och kanske tröttast av alla.
Fina-Kajsa snarkade genom sin tandlösa mun,
som öppnade sig som ett svart hål.
Hennes kläder var fläckiga och trasiga.
Hon höll ett litet skrin hårt i famnen.
I skrinet fanns hennes pengar.

Kristina höll noga reda på familjens saker.
Där stod deras kista, lång och hög.
Den hade klarat färden över Atlanten.
Bara ett hörn av locket var skadat.

På framsidan av kistan lyste de röda bokstäverna:
Hemmansägaren Karl Oskar Nilsson, Nordamerika.
Och där stod deras säck och låda med mat.
Närmast hade Kristina ett litet knyte,
där sov lille Harald, deras minsta barn.

25