Page 19 - Langhelgen_provlas

Längst bort vid horisonten
hängde några tunna moln.
De skimrade som eld.

– Vad säger du? frågade Sara.
Ska vi bara stanna här? För alltid?

För en sekund blev hon nervös
över att han skulle skratta åt henne.
Hon visste att han ansträngde sig
men det var tydligt att han tyckte
att stugan var trång och smutsig.

Istället lade han armen om hennes axlar.
– Ja, varför inte? sa han.
Bara vi och spökena.

Hon log. Ändå knöt det sig i hennes mage.
Men det fanns inget att oroa sig för,
sa hon till sig själv.

17