Page 8 - finns_i_sjon_TT.indd
P. 8
Inte en människa syntes till utanför stationen.
Det enda som rörde sig var molnen.
Så hördes ett muller.
Det var Torbjörn, hennes systers son,
som kom i sin röda sportbil.
Den bullrade, men var bekväm att åka i.
Och den gick fort.
Som tiden själv, tänkte hon.
Hon närmade sig femtio.
Hennes syster Karin var femtiofem.
En skillnad i ålder som inte var stor.
Inte längre.
Men Marita skulle ändå alltid vara lillasystern.
Torbjörn tutade som hälsning.
Hon fick själv lyfta in väskan där bak.
– Hej på dig! sa han
när hon öppnade dörren.
– Hej på dig, svarade hon.
6
