Maria Küchen

Författarbild: Maria Küchen

Intervju med Maria Küchen om boken "Nio dagar i Maddes liv", LL-förlaget 2009

En berättelse om att vara vuxen

- Madde är en härlig tjej. Hon är glad i hågen men samtidigt skör. Hon är charmig, rolig och fylld av omedelbara känslor, som ibland leder henne vilse.
- Ja, och Madde är en tjej som det är lätt att tycka om.
- Men hon är också en person med en stark kärna inuti.

Vi sitter på Maria Küchens lilla uteplats bakom hennes idylliska hus, som ligger ett stenkast från domkyrkan mitt i Lund. Vi har kastat oss rakt in i en diskussion om Maddes personlighet.

Efteråt tänker jag, att om någon hade hört oss, så hade han nog trott att vi pratade om en gemensam kompis. Det gör vi inte. Vi pratar om huvudpersonen i en lättläst bok: ”Nio dagar i Maddes liv”. Författare: Maria Küchen. Men Madde känns verkligen som en livs levande människa.

”Nio dagar i Maddes liv” är Maria Küchens första lättlästa bok. Boken handlar om Madde som arbetar i parkförvaltningen. Madde har haft ett förhållande med Stefan, som är hennes chef. Nu blir hon kär i Jakob, som jobbar på ett bygge i närheten och brukar äta sin lunchmacka i parken. Men Jakob är tillsammans med Sara. I slutet av boken har Madde inget nytt förhållande, men flera nya vänner.
- Jag blev uppringd av LL-förlaget och fick uppdraget att skriva en lättläst kärlekshistoria med vuxet innehåll. I övrigt fick jag helt fria händer, berättar Maria.

- Jag tackade ja direkt, men sedan tog det ett år innan historien om Madde kom till mig, förklarar hon.

Hon kände till lättläst lite grand sedan tidigare, men hade aldrig provat att skriva så förut.

Begränsningen utmanar
Däremot har hon skrivit poesi och det påminner i vissa avseenden om lättläst, menar Maria Küchen. Både poesi och lättläst är avskalade uttryckssätt – fast på väldigt olika sätt.

- Begränsningen utmanar, tycker Maria. Det är som att skriva en sonett. Man har vissa ramar att hålla sig till och inom de ramarna ska man skapa till exempel en levande och trovärdig huvudperson.

- Jag kände direkt att berättelsen om Madde skulle vara en riktig bok. Inget fusk, inget ytligt eller hafsigt, säger hon.

- Texten skulle vara nåbar för så många som möjligt men det skulle också vara en bok som en litteraturvetare kan gilla.

Det ska finnas något mellan raderna
Även en lättläst bok bör skrivas så att det finns något mellan raderna, menar hon. Läsaren ska själv kunna upptäcka berättelsen, hitta olika aspekter på historien. Och så ska berättelsen leva vidare inom läsaren när boken är slut.
Maria vet inte om Madde har något konkret funktionshinder eller vilket det i så fall skulle vara. Det är inte så viktigt.

- När man börjar tycka om någon så glömmer man ändå bort allt sådant! Hon har inte själv någon med funktionshinder i sin bekantskapskrets, men hon minns en situation för många år sedan som fick henne att tänka och fundera en del:

- Jag väntade mitt första barn och stod med min jättemage vid en bussplats. Plötsligt kommer en tjej med Downs syndrom fram till mig och ropar högt och glatt: ”Åååh! Jag skulle också vilja ha barn!”

- Det var en så befriande kommentar. Helt utanför ”reglerna”. Vi har ju en massa koder som vi håller oss till i umgänget med andra och det är väldigt skönt när någon bryter mot allt det där.

- Att tänka fritt på det här sättet ligger nära en författares sätt att tänka, menar Maria.

- Jag funderar mycket över var gränserna går i olika sammanhang och det är mycket som är väldigt nyckfullt. Jag kan till exempel ha med mig en kudde på ett SJ-tåg om jag vill sova en stund. Men om jag tog fram en kudde på pendeltåget eller tunnelbanan skulle folk tro att jag var knäpp.

Madde lär sig att säga nej
Vad är då kärnan i historien om Madde? Kanske handlar det om en stark och svag tjej som ofta kliver litet snett för att hon ”känner” så mycket. Det som händer i boken är att hon växer och lär sig något. Hon lär sig att säga nej och hon lär sig att det finns riktiga vänner som man kan lita på och få hjälp av.

- Nästa gång hon blir kär kommer hon säkert att trilla dit igen och kanske hamna i något tokigt. Men hon kommer nog att ha lättare att hitta ut igen på ett bra sätt. Hon kommer inte att glömma vad hon har lärt sig, filosoferar Maria Küchen.

Stefan i boken är en självbelåten man som kliver rakt igenom livet utan att se sig för. Men av det som händer i berättelsen lär sig Stefan något han också.
- Han får svettas litet först, men jag tror nog att hans fru kommer tillbaka till honom så småningom, utanför bokens pärmar, säger Maria.

- Jag upptäckte först under skrivandets gång hur pass elak Stefan egentligen var och hur mycket han hade svikit Madde, fortsätter hon. Det var därför hon som författare var tvungen att ta i ordentligt och ge Stefan en ordentlig läxa.

En romantisk dröm
När det gäller Madde så blir hon offer för något som är väldigt typiskt och vanligt.

- De flesta av oss bär nog innerst inne på en romantisk dröm om att det ska komma någon som ska hjälpa och rädda oss. Det är den där drömprinsen som spökar.

- Men han finns ju inte. När man är vuxen måste man klara sig själv. Var och en måste ta hand om sin egen livslott.

Det är det berättelsen handlar om. Maria Küchen beskriver det så här i boken:

- Ibland, säger jag, vill jag att någon ska komma.
Någon som räddar mig från jobbiga saker.
Men ingen kommer.
- Nej, säger Jakob och skakar på huvudet.
Ingen kommer och räddar dig eller mig.
Vi måste klara oss själva. Vi är ju vuxna.

Text och Bild AnnMarie Lindman


Dela på Internet:

Böcker utgivna av Maria Küchen